Inget syskon

Vi lägger syskonbiten på hyllan ett tag. Just nu känns det bäst så, kan inte säga direkt varför men det bara känns så... Har kommit fram till att vi just nu trivs så himla bra med att bara ha Selma att rå om. Det känns skönt att vi vet vad vi vill, det var ganska jobbigt att inte veta, som ett slags känslomässigt kaos. Jag kan ju dock inte säga hur länge vi vill vänta, vem vet det kan ju ändras snabbare än vi trott - det får framtiden utvisa helt enkelt...