Studie om förlossningsdepression, del 3

Hur påverkades din partner av depressionen?
I början förstod ju inte han heller vad det var frågan om. Det gjorde ju att irritation och frustration (säkert som ett resultat av oro) låg närmast till hands, "Kom igen, skärp dig nu!” "Vad fan är det med dig?” ”Det går ju skitbra"! Det blev ju så att han fick ta det största ansvaret för Selma och det var otroligt jobbigt för honom att höra mig säga att jag inte älskade henne, att vi inte kunde ta hand om henne och att vi måste ge bort henne. När vi sedan fick diagnosen fastställd och jag lades in på sjukhus var det oron som hägrade, "Hur ska det gå?", "Kommer det att blir bra?" Han fick ge upp sitt eget liv för ett tag, eller vad man ska säga. Jag var sjukskriven så han fick ju vara hemma från jobbet på föräldrapenning. Fick lägga all koncentration på att finnas för mig och ta hand om Selma.

Var detta något du/ni talade öppet om?
Vi satte inte ord på det då som jag gör här ovan, men vi har alltid kunnat tala öppet om allt så jag kunde prata om hur jag jag mådde och han lyssnade. I efterhand har vi pratat en del om att han naturligtvis tyckte det var jobbigt och påfrestande men samtidigt en självklarhet. Visst förstod jag också när jag var sjuk att det var påfrestande för honom men jag kunde inte fokusera eller relatera till det just då.