tisdag 9 december 2008

Studie om förlossningsdepression

Som jag skrivit om tidigare så har jag deltagit i en studie om förlossningsdepression, tänkte dela med mig av mina svar på frågeställningarna. Inte alla på en gång dock, det blir för långt. Till viss del blir det nog upprepning av sånt jag skrivit innan men det får ni stå ut med. Nedan följer de första frågorna:

När började du märka av depressionen?
Nästan omgående efter förlossningen. Jag förstod ju inte då vad det rörde sig om men jag kände att något var "fel."

Varför tror du att du drabbades?
Jag tror att min förlossningsupplevelse utlöste "sjukdomen." Huruvida jag hade drabbats om jag fått en positiv upplevelse vet jag inte, men jag tror inte det. I övrigt tror jag ingen kan svara på varför, varken jag själv eller läkare. Jag har ingen psykisk ohälsa bakom mig.

Upplevde du några komplikationer eller svårigheter vid förlossningen?
Min förlossning gick medicinskt sett mycket bra. För mig personligen innebar den dock ett enormt trauma. Jag var öppen 5 cm när jag skrevs in, öppnade mig till 6 och därefter till 10 på mindre än en halvtimme (efter att man tog hål på hinnorna)! 5 timmar efter att jag skrivits in föddes min dotter. Det gick så snabbt och jag hade så otroligt starka och täta värkar, jag fick ingen paus eller chans till återhämtning. Jag upplevde allt som ett enda stort kaos, en enda lång, jättestark värk, jag hade det jättekämpigt, trodde jag skulle dö rent av! Detta är inte ovanligt under en förlossning men med rätt stöd kan man bli lugn och trygg vilket resulterar i en positiv förlossningsupplevelse. Jag anser inte jag fick det stödet jag behövde och att det är orsaken till min förlossningsupplevelse och således också till att jag gick i en djup förlossningsdepression. Det medicinska är viktigt under en förlossning med det känslomässiga är minst lika viktigt. Det var ingen som mötte oss vid hissen, ingen presenterade sig som "min barnmorska" och sa att "det är jag som ska vara med dig", när jag blev inlotsad i förlossningsrummet fattade jag inte att det var just en förlossningssal och att det var här jag skulle föda mitt barn. Ingen rörde vid mig på ett betryggande sätt och med lugnande verkan, ingen bekräftade mig i den rädsla jag upplevde, jag kände mig inte sedd. Jag vill understryka att detta är mina upplevelser, hur personalen var och handlade i "verkligheten" kan jag inte med säkerhet återge. Hur som helst så vet jag nu att det är otroligt viktigt för en födande kvinna att få känna sig lugn, trygg, sedd och bekräftad.

Inga kommentarer: