måndag 29 december 2008

Studie om förlossningsdepression, del 7 (sista delen)

Följdes ditt fall upp av vården på ett för dig tillfredsställande sätt?
När jag var som sämst var det sjukhusvård som gällde. Detta skulle följas upp av samtal med personal inom psykiatrin samt kontakt med spädbarnsverksamheten. Problemet var bara det skulle dröja innan dessa insatser skulle komma igång. När det sedan blev aktuellt mådde jag så pass bra att jag inte kände något behov av dem.
Jag blev "friskt" relativt snabbt och det är, enligt min övertygelse, tack vare två saker: att jag sökte hjälp tidigt och att "jag hade" Åsa. Åsa agerade "spindeln i nätet" som liksom höll ihop insatserna. Jag vet att jag är oerhört lyckligt lottad som hade Åsa och jag tackar henne för mitt liv. Jag har förstått, efter att ha samtalat med andra drabbade på olika forum på nätet och liknande, att det är lätt att "hamna mellan två stolar" och mycket svårt att få den hjälp man behöver. Jag tänker mig att man behöver upprätta en handlingsplan för exakt hur man ska agera i såna här situationer, vilka instanser (BB, psyk, BVC, spädbarnverksamhet och liknande) som ska vara inblandade och vilka uppgifter de olika instanserna ska ha. Det är också viktigt att man begränsar antalet instanser och personal/yrkeskategorier som den drabbade ska möta.


Tror du att man inom vården bemöter dessa situationer annorlunda nu än för 15-20 år sen?
Det tror jag säkert, förhoppningsvis har kunskapen ökat. På vilket sätt kan jag dock inte uttala mig om.

Situationen för nyblivina föräldrar ser så annorlunda ut idag jämfört med när jag föddes t ex. Idag ställs det så otroligt höga krav: man ska föda snabbt, åka hem från BB så snart som möjligt, ha det städat och fint hemma, barnet ska visas upp, du ska gå på stan och amma på ett café veckan efter förlossningen och helst ska du springa ett maraton också. Det har kommit att ligga mycket prestige i det hela också. Samtidigt ska du klara dig själv och vara stark, man ska kunna och veta allt. Förr stannade man på BB i en vecka, personalen tog hand om barnen på natten, mammorna skulle vila upp sig under BB-vistelsen och fick lära sig att sköta om barnen osv.


Var det något inom vårdsituationen du skulle vilja ändra på?
Hänvisar till Följdes ditt fall upp av vården på ett för dig tillfredsställande sätt?

Finns det något du skulle vilja tillägga som du inte tycker har kommit fram i mina frågor och dina svar?
Det här är mina upplevelser, någon annan i min omgivning skulle kanske beskriva situationen annorlunda.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej! Har läst det du skrivit här och läste även reportaget i corren. Måste säga att du är stark som berättar. Tycker det nämns allt för lite att man kan känna såhär efter förlossning, därför var det du gjorde kanon. Jag hade eter förlossning i okt känsan att jag inte ville ha mitt barn och har nu även en lättare depression Utifrån detta så kändes det extra skönt att via familjeliv hitta din blogg och läsa. Lycka till med din utbildning!