Selma hade sin älskling Viggo här på besök igår eftermiddag. De skulle kramas så ömt och sött. Men som det lätt blir när små ska kramas så blev det lite vingligt och de båda föll omkull. Selma slog bakhuvudet i hörnkanten på TV-bänken. Fy vad skakis jag blev när jag upptäckte att hon blödde, ringde omedelbart till både Sjukvårdsrådgivningen och mamma. Sjukvårdsrådgivningen ordande så att vårdcentralen skulle ta emot oss, mamma slängde sig i bilen och kom snabbt hit, hon hade Theresa som är sjuksköterska och tvåbarnsmor med. Med hjälp av trycket från en kall och blöt handduk slutade det att blöda relativt snabbt och vi kunde se att det bara var ett pyttelitet sår. Selma blev snabbt glad och sig själv igen så det verkar ha gått bra. Men fy vad otäckt det var vid första anblicken då håret i bakhuvudet var fullt av blod och vi inte visste hur pass allvarligt (eller "icke-allvarligt") det var. Som förälder tänker man ju lätt det värsta...
fredag 19 december 2008
Kärleken gör ont!
Selma hade sin älskling Viggo här på besök igår eftermiddag. De skulle kramas så ömt och sött. Men som det lätt blir när små ska kramas så blev det lite vingligt och de båda föll omkull. Selma slog bakhuvudet i hörnkanten på TV-bänken. Fy vad skakis jag blev när jag upptäckte att hon blödde, ringde omedelbart till både Sjukvårdsrådgivningen och mamma. Sjukvårdsrådgivningen ordande så att vårdcentralen skulle ta emot oss, mamma slängde sig i bilen och kom snabbt hit, hon hade Theresa som är sjuksköterska och tvåbarnsmor med. Med hjälp av trycket från en kall och blöt handduk slutade det att blöda relativt snabbt och vi kunde se att det bara var ett pyttelitet sår. Selma blev snabbt glad och sig själv igen så det verkar ha gått bra. Men fy vad otäckt det var vid första anblicken då håret i bakhuvudet var fullt av blod och vi inte visste hur pass allvarligt (eller "icke-allvarligt") det var. Som förälder tänker man ju lätt det värsta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Usch vad otäckt! Blödande barn är det värsta!! Skönt att det slutade så bra iaf!
Ja, det var skönt men som sagt jag var rätt skakis till en början, hjärtat slog i 240!
Jag förstår det! Been there, done that. Finns inget ömtåligare än ett mammahjärta!
ja Neo o jag var där för ett tag sen, o jag tänkte som mamma att jag inte vill vara med längre. usch varför måste de ramla o slå sig. men vi blir nog mer berörda o rädda än dom. Neo sår har läkt fint bara ett litet ärr kvar men de går nog bort med tiden.
Nej, fy det är så hemskt! Våra små hjärtegryn!
Skicka en kommentar