Studie om förlossningsdepression, del 5

Upplever du att du fick stöd från din omgivning eller möttes du av oförståelse och okunskap?
Jag tycker jag fick väldigt bra stöd. Jag har bestämt mig för att inte skämmas över det som hände utan istället prata om det. Jag måste prata om det. Dels som bearbetning, dels för att hjälpa andra som är/kanske hamnar i samma situation. Jag tror att om alla pratade om att man faktiskt även mår dåligt (inte lika dåligt och är sjuk som jag var men) när man fått barn och allt faktiskt inte är så enbart underbart och rosensött så skulle fler må mycket bättre. Att må dåligt och i synnerhet att vara sjuk i depression är ju fortfarande tabu och lite ”hysch, hysch”, inget man talar om. Jag märkte omgående att jag är lååångt ifrån ensam, många med mig mådde dåligt i samband med att de blev föräldrar eller kände någon, eller kände någon som kände någon... Och jag vet ju nu att nästan var och varannan kotte har knaprat eller knaprar anti-dep-piller, innan visste jag ingen...

Det är ju ett känt fenomen att man gärna backar/tar avstånd/håller sig undan/inte vill störa i jobbiga och svåra situationer (dödsfall, sjukdom osv) där man inte riktigt vet hur man ska bete sig eller vad man ska säga. Det "fenomenet" drabbar nog de flesta, även mig. Men egentligen är det ju så enkelt - man behöver ju bara va, finnas...