Studie om förlossningsdepression, del 6

Nu följer några frågor om vårdsituationen:

Hur såg vårdsituationen ut för dig?
När jag var gravid gick jag på vattengympa som leddes av barnmorskan Åsa Österberg, hon är en av fem som driver Freja Barnmorskemottagning men jobbar även på förlossningen och BB. När vi hade varit hemma i en vecka visste jag inte längre vad jag skulle ta mig till, jag mådde obeskrivligt dåligt. Jag ringde till Åsa och på så sätt fick vi en plats på special-BB samma kväll. Jag fick sömntabletter och personalen tog hand om Selma så att Claes och jag skulle få sova. Dagen därpå fick jag träffa läkare och psykiater som fastställde diagnosen post partum depression men jag trodde inte på dem - det är inte så här det är att vara deprimerad, trodde jag, utan jag är bara konstig och oförmögen att ta hand om mitt barn.

Hur uppfattade du bemötandet från vårdpersonalen?
Mycket bra - proffessionellt och stöttande.

Möttes du av oförståelse och okunskap från vården?
Nej.

Vad fick du för behandling och hur upplevde du den?
Jag accepterade behandling men försäkrade mig om att det var ofarligt att motta den även om de ställt fel diagnos vilket jag trodde. Men vid den tidpunkten mådde jag så dåligt att jag gjorde allt för att bli bra. Jag valde den mest effektiva men också den mest drastiska behandlingen nämligen ECT, elchocker. Vi låg inlagda i 11 dygn och under tiden fick jag 5 ECT-behandlingar, anti-depressiva tabletter och sömntabletter. Att våga ta steget att motta behandling var oerhört svårt och jag grät mycket, på något sätt så var det som att det då blev fastställt att jag var en knäppgök, jag var inte den jag trodde mig ha varit hela mitt liv.

Vad är din åsikt om behandling med ECT?
Jag vet inte om jag har några direkta åsikter. Det är en oerhört effektiv metod, dock inte så vanligt förekommande i behandling av förlossningsdepression. Det är en tabubelagd metod som ofta kopplas samman med galningar på gamla tidens mentalsjukhus vilket gör att de flesta reagerar när de hör talas om den.