BLÄÄÄ!!!

...är känslan jag har just nu, allt är pissigt! Jag trött och på dåligt humör. Jag är hungrig men har ingen ork. Selma har varit skitjobbig de senaste dagarna och tjutit så fort jag satt ner henne på golvet, antar att hon är inne i nån så kallad separationsångest-period eller nåt...

Jag vill ha ett jobb, har några jag ska söka men finner varken ork eller inspiration. Varför skulle jag av alla sökande få tjänsten liksom? Känns inte som rätta känslan att ha när man skriver en ansökan...

Jag är så jävla trött på att va fattig, jävla föräldrapenningskit!

Jag vill att någon ska trolla bort mina extrakilon och min gravidmage... (stoppar en skumtomte i munnen, GOTT!)

Jag hatar min skrotbil, känns som allt är sönder på den. Kostar bara en jävla massa pengar. Vill sälja aset, kanske ta ett lån och köpa en nyare. Men varför egentligen? Den kommer ju förfalla den med eftersom jag inte sköter om bilen så som sig bör...

Dessutom håller jag just nu på att bearbeta tanken på en ganska viktig och stor sak, nämligen BEBIS! Bebis nr 2, syskon!!! Jag vet varken ut eller in. Många tankar, många för- och nackdelar:
Orkar jag en bebis till?
Är det verkligen så mysigt med bebisar?
Det är bara jobbigt - vaknätter, skrik, kräks, bajsblöjor, lära känna en ny individ...
Kan man inte bara få va gravid, föda och sen hoppa över en sisådär tre månader eller nåt?
Vill jag ha en bebis till, vill jag nu?
Vill jag va gravid igen?
Jag vill inte ha så dålig hy igen som jag hade när jag väntade Selma. Jag mådde så dåligt över det, kände mig så ful och ville knappt visa mig ute.
Men den här gången kanske jag kan få känna mig som en vacker gravid kvinna!
Jag njuter fortfarande av att inte vara gravid.
Jag vill gå på ultraljud, så mysigt.
Jag vill föda barn igen!
Det är så mysigt med magen.
Så mysigt att känna sparkar!
Usch vad jobbigt med en sån stor mage igen, tungt och svettigt.
Tänkt om jag får en lika hemsk förlossningsupplevelse som förra gången!
Tänk om jag blir sjuk igen, vågar jag chansa?
Selma är så liten än, hon är ju min bebis.
Är Selma redo för syskon, är jag/vi det, blir man nånsin det?
Jag vill lägga 100% på Selma, ge henne all tid jag kan.
Kan jag älska ett annat barn lika mycket som jag älskar Selma, vill jag älska ett annat barn?
Har vi råd?
Det kanske inte kostar så mycket ändå, vi har ju endel kvar efter Selma.
Skaffar vi ett barn till inom nio månader får jag jag ju behålla min SGI.
Vem vet när vi annars har råd att skaffa barn igen?
Jag menar fasta jobb växer ju inte på träd direkt, får jag inte fast jobb så kommer jag ju antagligen förlora det jobbet också om jag blir gravid.
Det kanske är lika bra att fortsätta leva fattigt nu när man ändå har vanan inne?
Kanske dumt att vänja sig vid pengar och sedan behöva gå ner på föräldrapenning igen...
Jag ville ha bättre ekonomiska förutsättningar vid graviditet nr 2.
Vi kommer ju inte ha råd att göra 3D ultraljud, det vill jag ju!
Det löser sig, kommer nog inte ha köphysteri under grav. 2 som jag ju hade med Selma, första graviditeten.
Det är ju så fint med gravidmagar!
Usch, jag vill inte se ut som valross igen!
Jag trivs med att vara föräldraledig.
Vill mysa med minibebis på bröstet i soffan.
Vore roligt att få ha en "gravidblogg" igen!

Och det här är nog inte ens hälften av alla tankar! Men det känns redan mycket bättre, fast jag inte publicerat inlägget ännu, bara att få skriva av sig lite, veta att jag snart ska publicera detta och att då få dela med sig lite av det som känns jobbigt just nu. Det kommer antagligen kännas bättre imorn, kanske redan ikväll men just tänker jag bara HJÄÄÄLP! Samtigt känns det bra på ett sätt att det här med Bebis nr 2 inte blir något förhastat, för det är ju lätt att ryckas med när många i ens omgivning tagit anställning i bebisfabriken, när man ser gravidmagar och barnvagnar över allt!