Utmanad

Har blivit utmanad av Fröken Ida, självklart antar jag utmaningen! 8 saker på varje är dock lite väl saftigt tycker jag! Svårt ju! :-)

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna.
3. Meddelade de utmanade på deras bloggar.

8 favoritprogram: Oj?! Ser knappt på TV längre! Läser nån från TV-tjänst detta så är det för att vi inte har någon TV, i annat fall är det för att jag inte har tid längre! Så några gamla godingar får ta plats på listan.
1. Desperet Housewifes
2. Debatt
3. Tre Kronor
4. Rederiet
5. Svenska hjärtan
6. Nyheterna/Aktuellt
7. Barnkanalen
8. Björnes Magasin

8 saker jag gjorde igår: Eh... gjorde jag ens något igår?! Få se nu...
1. Bjöd mamma på middag
2. Lekte med Selma
3. Bokstäver
4. Bloggade
5. Beställde kort, däribland julkort, har inte framkallat några kort sedan i början av sommaren!
6. Sov middag (läs: sov lunch, men det låter inget bra, eller hur?)
7. Läste en bunt gamla Vi Föräldrar-tidningar
8. Gick och la mig alldeles för sent, som vanligt alltså!

8 saker jag ser fram emot:
1. Jul
2. Att få se alla nya saker Selma kommer att lära sig
3. Våren
4. Att få börja jobba
5. Nyår
6. Andra delen av doula-utbildningen
7. Att få sova ostört en hel natt
8. Babysången i morgon

8 favoritrestauranger: Äter typ aldrig ute, äter hellre hemma eller hos någon annan i gott sällskap av vänner/familj, tycker det är godare faktiskt! Konstig, jag vet!
1. McD (helst Drive in)
2. Vapiano (ligger i Sthlm)
3. Claes Restaurang
4. Mamma Bettans Restaurant
5. Sofias kök
6. Arnell's Kitchen
7. Food By Familjen Rudolf
8. À la Bostner/Jonsson

8 saker på min önskelista:
1: Att jag fick ha en önskelista, bara barnen får julklappar i år...
2. Lycka, välgång och hälsa
3. En bärbar dator
4. Att kunna trolla
5. Jobb på förlossningen
6. Nya glasögon
7. En ny bil
8. En vit jul

8 personer jag utmanar:
Pauline Lag
Bambi
Erica
Sofia
Sofia
Mia
SabinE
Jenny

Pinsammast någonsin!

Aldrig tidigare har jag väl skådat något så pinsamt som tjejen i Idols publik som höll på att svimma av att lilla barnet Johan Palm tittade på henne under kvällens sändning. Jag skämdes nästan å hennes vägnar!

Tvätta händerna

Selmas Jul-Önskelista!

Presentkort hos Fotofolket

Tavlor, spegel, barnfåtölj, samtliga från IKEA

Påslakanset, kaniner, Åhléns

Tunika, Lindex

Limegrön tröja och byxa i velour, Åhléns (för bild se här)

Kläder, gärna limegrönt, brunt el rött i velour

Påslakanset, Moln (Gunilla Axén), t ex Nordik el många internetbutiker

Leksaksdjur, först och främst husdjur och bondgårdsdjur
Leksaker

Böckerna om Max

BLÄÄÄ!!!

...är känslan jag har just nu, allt är pissigt! Jag trött och på dåligt humör. Jag är hungrig men har ingen ork. Selma har varit skitjobbig de senaste dagarna och tjutit så fort jag satt ner henne på golvet, antar att hon är inne i nån så kallad separationsångest-period eller nåt...

Jag vill ha ett jobb, har några jag ska söka men finner varken ork eller inspiration. Varför skulle jag av alla sökande få tjänsten liksom? Känns inte som rätta känslan att ha när man skriver en ansökan...

Jag är så jävla trött på att va fattig, jävla föräldrapenningskit!

Jag vill att någon ska trolla bort mina extrakilon och min gravidmage... (stoppar en skumtomte i munnen, GOTT!)

Jag hatar min skrotbil, känns som allt är sönder på den. Kostar bara en jävla massa pengar. Vill sälja aset, kanske ta ett lån och köpa en nyare. Men varför egentligen? Den kommer ju förfalla den med eftersom jag inte sköter om bilen så som sig bör...

Dessutom håller jag just nu på att bearbeta tanken på en ganska viktig och stor sak, nämligen BEBIS! Bebis nr 2, syskon!!! Jag vet varken ut eller in. Många tankar, många för- och nackdelar:
Orkar jag en bebis till?
Är det verkligen så mysigt med bebisar?
Det är bara jobbigt - vaknätter, skrik, kräks, bajsblöjor, lära känna en ny individ...
Kan man inte bara få va gravid, föda och sen hoppa över en sisådär tre månader eller nåt?
Vill jag ha en bebis till, vill jag nu?
Vill jag va gravid igen?
Jag vill inte ha så dålig hy igen som jag hade när jag väntade Selma. Jag mådde så dåligt över det, kände mig så ful och ville knappt visa mig ute.
Men den här gången kanske jag kan få känna mig som en vacker gravid kvinna!
Jag njuter fortfarande av att inte vara gravid.
Jag vill gå på ultraljud, så mysigt.
Jag vill föda barn igen!
Det är så mysigt med magen.
Så mysigt att känna sparkar!
Usch vad jobbigt med en sån stor mage igen, tungt och svettigt.
Tänkt om jag får en lika hemsk förlossningsupplevelse som förra gången!
Tänk om jag blir sjuk igen, vågar jag chansa?
Selma är så liten än, hon är ju min bebis.
Är Selma redo för syskon, är jag/vi det, blir man nånsin det?
Jag vill lägga 100% på Selma, ge henne all tid jag kan.
Kan jag älska ett annat barn lika mycket som jag älskar Selma, vill jag älska ett annat barn?
Har vi råd?
Det kanske inte kostar så mycket ändå, vi har ju endel kvar efter Selma.
Skaffar vi ett barn till inom nio månader får jag jag ju behålla min SGI.
Vem vet när vi annars har råd att skaffa barn igen?
Jag menar fasta jobb växer ju inte på träd direkt, får jag inte fast jobb så kommer jag ju antagligen förlora det jobbet också om jag blir gravid.
Det kanske är lika bra att fortsätta leva fattigt nu när man ändå har vanan inne?
Kanske dumt att vänja sig vid pengar och sedan behöva gå ner på föräldrapenning igen...
Jag ville ha bättre ekonomiska förutsättningar vid graviditet nr 2.
Vi kommer ju inte ha råd att göra 3D ultraljud, det vill jag ju!
Det löser sig, kommer nog inte ha köphysteri under grav. 2 som jag ju hade med Selma, första graviditeten.
Det är ju så fint med gravidmagar!
Usch, jag vill inte se ut som valross igen!
Jag trivs med att vara föräldraledig.
Vill mysa med minibebis på bröstet i soffan.
Vore roligt att få ha en "gravidblogg" igen!

Och det här är nog inte ens hälften av alla tankar! Men det känns redan mycket bättre, fast jag inte publicerat inlägget ännu, bara att få skriva av sig lite, veta att jag snart ska publicera detta och att då få dela med sig lite av det som känns jobbigt just nu. Det kommer antagligen kännas bättre imorn, kanske redan ikväll men just tänker jag bara HJÄÄÄLP! Samtigt känns det bra på ett sätt att det här med Bebis nr 2 inte blir något förhastat, för det är ju lätt att ryckas med när många i ens omgivning tagit anställning i bebisfabriken, när man ser gravidmagar och barnvagnar över allt!

Step Brothers

Har precis genomlidid 1 timme och 40 minuter på soffan framför en otroligt löjlig och enormt dålig film - Step Brothers. Men vad gör man inte för att vårda förhållandet med lite kvalitets(?)tid? OBS! Se INTE filmen så vida ni inte tvingas till det och det står er mycket dyrt att gå emot den elake tvingarens önskan!

Jag kunde inte hålla mig...

...var bara tvungen att sätta upp något så det blev lite stjärnor i Selmas fönster. Gissa om hon blev lycklig?! :-)

Uppsats om förlossningsdepression

Jag har deltagit i en studie om förlossningsdepression som ska fungera som underlag till en uppsats. Uppsatsskrivaren (eller vad det heter?) är intresserad av att komma i kontakt med fler kvinnor som drabbats och som kan tänka sig att svara på frågor, naturligtvis helt anonymt! Även män som hamnat i en anhörigsituation vid diagnosen förlossningsdeppresion är av stort intresse. Så vill du delta eller känner du någon som vill, hör gärna av dig: fridaochpricken@live.se

Frågorna lyder som följer:

Först några allmänna frågor om dig:
Ålder:
Ort:

Frågor om själva förlossningsdepressionen:
När började du märka av depressionen?
Varför tror du att du drabbades?
Upplevde du några komplikationer eller svårigheter vid förlossningen?
Hur tog sig depressionen uttryck?
Hur påverkades din partner av depressionen?
Var detta något du/ni talade öppet om?
Hur påverkades din närmaste familj och dina/era vänner?
Hur påverkades din närmaste övriga omgivning (grannar, arbetskamrater m fl)?
Upplever du att du fick stöd från din omgivningen eller möttes du av oförståelse och okunskap?

Nu följer några frågor om vårdsituationen:
Hur såg vårdsituationen ut för dig?
Hur uppfattade du bemötandet från vårdpersonalen?
Möttes du av oförståelse och okunskap från vården?
Vad fick du för behandling och hur upplevde du den?
Vad är din åsikt om behandling med ECT?
Följdes ditt fall upp av vården på ett för dig tillfredsställande sätt?
Tror du att man inom vården bemöter dessa situationer annorlunda nu än för 15-20 år sen?
Var det något inom vårdsituationen du skulle vilja ändra på?

Nya mått tagna

Enligt senaste mätningen på BVC mäter Selma nu:

• 10,7 kg
• 76 cm
• 45,5 cm i huvudomfång

En månad kvar till jul!!!

LÄNGTAR!!!

Man tager vad man haver

Skulle kyla mat, diskproppen borta. Men vad gör det när man har ett barnmatsburklock (lååångt ord) till hands?!

Kanske skulle färga fransarna?

Grymt irriterande är det när man som bäst håller på att gnugga sig i ögat, kommer på att man målat sig med mascara, tittar på fingret och upptäcker att det är svart som sot och där sitter ett antal halva ögonfrasar!!! Det gjorde jag just nu!

Idol? NEJ!

Agh, grrh, iii, åååh, jag blir galen på den där Johan Palm, eller snarare på alla småflickor som röstar på honom. Han borde ju ha åkt ut för flera veckor sedan!!!

Skrota Skrot

Jag läste i någon gammal Vi föräldrar-tidning från förra året om namn som fått avslag hos Skatteverket. Däribland fanns Skrot och Tomhet. Kan någon förklara för mig hur man ens kan komma på tanken att ge sitt barn ett sådant namn?!

Tårtbotten

Mina tårtor gjorde ju som sagt succé på Selmas födelsedag vilket var jätteroligt, speciellt med tanke på att det var första gången jag gav mig på att baka egna tårtbottnar. Helt utan missöden gick det ju tyvärr inte då, som vanligt med andra ord. Hemligheten är att man måste vispa äggen och sockret lääääänge för att få det riktigt poröst. Mina tio visptag räckte beviserligen inte, vid andra försöket körde jag i nästan 10 min med elvispen! Andra små hemligheter är att man helst inte ska öppna ungsluckan förräns det är dags att ta ut tårtbotten, måste man känna efter om den fortfarande är kladdig inuti så ska man öppna ungsluckan jätteförsiktigt och sedan stänga den lika försiktigt för att undvika att tårtbotten sjunker ihop.

Receptet:
4 st ägg

2 dl socker

1 dl vetemjöl

1 dl potatismjöl

2 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175-200 grader. Smörj och bröa en rund form med höga kanter, ca 24-26 cm i diameter. Vispa ägg och socker poröst. Blanda torrvarorna i en skål och sikta sedan ned dessa i äggsmeten. Tänk på att inte röra för mycket. Häll sedan omgående ner smeten i formen och grädda mitt i ugnen i ca 25-30 minuter eller till tårtbotten släpper kanterna. Vänd upp tårtbotten och låt svalna utan formen.

1-årsdagen till ända

Nu är Selma 1 år fyllda, kan knappt fatta det! Dagen blev jättelyckad - Selma stortrivdes med att ha alla gäster omkring sig och roades av alla barn, hon fick jättemycket fina och bra presenter och tårtorna som jag bakat fick nästintill stående ovationer, kul!

Men alltså det går ju inte att sticka under stol med att lika underbart och roligt som det är att göra allt detta för sitt barn (eller för sin egen skull kanske det är?) lika jobbigt är det. Idag har vi mest tagit det lugnt och samlat nya krafter inför nästa omgång firande som sker på lördag, det ser vi fram emot, ska bli kul!

Mitt senaste alster

Noel och Mio i Kisa får paket med Posten imorgon!

En sån där fyll-i-grej

1. Jag har insett att min senaste kyss var ganska kort
2. Jag lyssnar på barnprat och han som kommenterar hockeyn på TVn
3. Jag pratar inte just nu
4. Jag tycker om kakor
5. Igår var jag hemma
6. Min första riktiga kyss var nog inte så bra
7. Jag avskyr när folk inte blinkar när dom kör bil och ska svänga
8. Kärleken är mysig men inte alltid lätt
9. Jag gillar att blogga
10. Jag kommer alltid att vara mamma
11. Jag är hemligt förälskad i - hallå? Hemligt står det ju faktiskt!!!
12. Sist jag grät var jag både arg och ledsen
13. När jag är glad är jag inte ledsen
14. När jag vaknar på morgonen tittar jag på klockan och inser att det är för tidigt att gå upp
15. Innan jag går och lägger mig borstar jag tänderna och kissar
16. Just nu tänker jag på att tuggummit jag har i mun börjar bli äckligt
18. Idag har jag varit på IKEA och lyckats få tag på det limegröna flodhästtyget
19. I natt kommer jag antagligen inte att få sova ostört eftersom Selmut är dunderförkyld
20. I morgon är det söndag
21. Jag vill leva lyckligt i alla mina dagar!

Kopiera och fyll i du med vet ja'! Nej, nu ska jag gå och bygga på mina redan alldeles för stora kärlekshandtag genom att svulla i mig chips. Chips är gjorda av potatis och potatis är ju nyttigt... eller?

Jag besitter en skatt!!!

Barnklädesmönster från 70-talet!

Det här med leksaker...

Leksaker är egentligen ett konstigt påfund. Jag menar antingen så används de inte alls (allt annat som man inte får leka med är ju tusen gånger roligare) eller så används de på "fel" sätt. Ett exempel: Selma bryr sig inte om att banka på de gula piggarna i sitt bultbräde, de röda är ju sååå mycket roligare!

Kalas!

Idag har Selma och jag varit på 1-årskalas. 4 av nio barn i föräldragruppen har nu firat sin första födelsedag, nästa vecka är det Selmas tur! Kan knappt fatta...

Att bli mamma är svårt

Att bli mamma är svårt, man är känslomässigt omtumlad och skakad av att livet förändrats så drastiskt och så fort. Man kanske inte känner igen sig själv, hela tillvaron kan kännas osäker och som en tidsinställd bomb som när som helst kan detonera. Små händelser och förändringar kan skapa stor frustration och förvirring, det kan lätt kännas som ett kaos. Denna känslostorm kan vara svår. Kanske hade man sett fram emot detta som en av de lyckligaste perioderna i sitt liv och känner sig därför besviken och skrämd av sina känslor.

Många nyblivna mammor är rädda för att vara ensamma med sina barn. De litar inte på sig själva eftersom de ännu inte lärt känna barnet och tycker att ansvaret är skrämmande. Att känna sig ledsen och rädd som nybliven mamma är mycket skrämmande. Man har ofta mycket höga krav på sig själv men vet inte vad man ska göra för att det ska bli annorlunda, för att leva upp till kraven.

Man kan skrämmas av de känslor barnet väcker hos en. Barnet kräver en närhet som kan kännas uppslukande, som att allt det man tidigare varit reducerats till en enda sak: att finnas för barnet. På samma gång som man är engagerad och uppslukad kan man vilja krypa under täcket varje gång barnet skriker. Kanske smittas man av barnets känslor i sådan utsträckning att man själv känner sig helt utlämnad.

Det är svårt att vara nybörjare på en uppgift som är så svår och viktig. Innan man lärt känna barnet kan tillvaron kännas som ett gungfly, man inser att man inte förstår vad barnet vill och samtidigt kan man nästan få panik inför tanken att inte kunna tillfredställa dess behov. Det kan kännas som att allt som är svårt och att alla beslut man tar eller inte tar kommer att sätta spår i barnets framtid. Man tycker att man borde veta bättre och vara tryggare för att inte utsätta barnet för sin osäkerhet. Samtidigt kan man inte göra på något annat sätt. Man måste leva här och nu med sitt barn. Barnet behöver inte ett perfekt omhändertagande utan ser det tillräckligt goda just som tillräckligt gott. När man som förälder är mån om sitt barn ger man just det skydd och den trygghet som barnet behöver för att kunna utvecklas på bästa sätt.

***

Ovanstående är en sammanfattning jag gjort utav en del av kapitlet "Att vara rädd, osäker eller nedstämd som nybliven mamma" ur boken Att bli mamma av Malin Bergström. Jag läser den just nu och jag tycker den är väldigt bra, den sätter ord på mycket av det jag själv upplevde när jag var sjuk.

Jag kommer att skriva mer om hur det kan vara att bli mamma/förälder vid senare tillfällen, inte just nu för då blir inlägget alldeles för långt (ja, jag vet att det redan är det...) Dessutom ska jag sova nu, är så tröööööööööööött...

Dagis!!!

Oj, oj, oj, vad verkligt "livet efter föräldraledigheten" blev helt plötsligt. Tidigare har det känts så avlägset, funnits i bakhuvudet men ändå legat liksom i framtidens sköte... Med ens som jag såg att vi fått ett kuvert från kommunen i brevlådan idag fick jag en klump i halsen. Selma har fått förskoleplats fr o m 7 januari -09! Är min lilla bebis verkligen så stor?! Är jag redo att lämna henne i någon annans vård?! Kommer jag klara det?! Tar tid att vänja sig vid tanken...

Baconröra

Idag har vi ätit en onyttig men desto godare baconröra, superenkel och snabb att göra! (Tjoho, fick visst till ett rim där!)

1 el 2 pkt bacon
purjolök
2 dl lätt créme fraiche
svartpeppar
salt

Klipp baconet i bitar direkt över stekpannan och ställ på varm platta.
Ansa, skölj, skär önskad mängd purjolök och lägg i stekpannan när baconet är nästan klart.
När baconet och purjon är klart så ha i créme fraiche, peppar och salt.
Låt koka upp - färdigt!

Servera tagliatelle till.

Kaniner, kaniner, kaniner och mera kaniner

Det här påslakansetet som finns på Åhléns är jag lite förälskad i, så fint och gulligt och så klart, inte att förglömma retro!

Selma viskade till mig att hon önskar sig detta i födelsdagspresent eller julklapp! ;-)

Reportaget i Corren!

Fick en smärre chock i morse när jag såg att lilla Selmut och jag var på förstasidan i Corren, det trodde jag verkligen inte! Men det känns jättebra och jag är supernöjd med reportaget!

Sovmorron

Igår sov Fröken M ända till kl 8.oo och idag till 7.3o, sååå skönt! Och sedan jag blev förälder så är ju det rena sovmorgnarna!!! Konstigt...

PÅ LÖRDAG!!!

Just det, redan nu på lördag kommer reportaget att publiceras i Correns pappersupplaga! Det ska bli så kul, det här betyder verkligen jättemycket för mig! Ett viktigt och ständigt aktuellt ämne som det borde pratas mer om. Kanske kan detta direkt eller indirekt hjälpa, om så bara en enda själ, kanske på lördag, kanske i framtiden... Det spelar ingen roll när, var, hur eller om men jag känner att detta är ännu en positiv sak som jag kan göra av allt det negativa som varit!

Klart för publicering

Nu är reportaget klart för publicering! Datumet är dock inte fastställt ännu, återkommer när jag vet!

Att göra något negativt till något positivt

Jag kommer aldrig kunna säga att jag är glad att "DET" hände och jag önskar ingen att få uppleva det jag gjorde och att må så dåligt. Men efter god bearbetning kan jag acceptera att det drabbade just mig, utan att grubbla över varför och känna mig som en sämre människa och mor. I stället har jag betsämt mig för att göra något positivt av mina erfarenheter. Det gör jag genom att försöka se hur mycket det faktiskt givit mig.

När jag mådde som sämst ville jag bara slå alla på käften som sa att det skulle bli bra och "att tar man sig igenom en livskris så kommer man stärkt ur den." Nu i efterhand vet jag att det faktiskt är så - jag känner mig så otroligt mycket starkare som människa och tillfreds med mig själv och mitt liv. I stället för att sukta efter en ouppnålig perfektionism, känna avund på vad "alla andra har" och hur bra "alla andra ser ut" kan man säga att min förmåga att lägga energi på viktigare saker har förbättrats. Visst drömmer även jag om rikedom, guld och gröna skogar men jag är mer tacksam för det jag har idag, min familj och mina vänner, min man och min dotter och hälsan. Hälsan! Inte förren man förlorat den inser man hur mycket den betyder.

Som jag skrivit om tidigare så väljer jag nu att vara mer nöjd i stället för "onöjd" med mitt utseende och min kropp. Observera ordet mer i föregående mening - jag klagar också över extrakilon och diverse defekter så som ex-gravidmage som hänger över byxlinningen, finnar och celluliter. Alla har vi något men på det hela taget försöker jag vara nöjd, jag har ju hälsan!

Jag har själv fått erfara att det man inte upplevt kan man inte heller förstå. Det gör att jag är mindre fördomsfull och mer ödmjuk inför mycket. Detta hör ju givetvis ihop med vad man väljer att lägga sin energi på.

Min förlossningsupplevelse har gjort att jag nu vet vad jag vill yrkesmässigt i mitt liv. Jag vill arbeta med förlossningsförberedelse och inom förlossningsvården. Med hjälp av min doula-utbildning hoppas jag att jag får möjlighet att bidra tillatt ge födande kvinnor och deras partner en positiv förlossningsupplevelse. Detta är något jag brinner för!

Lite svammel blev det, men vad jag ville komma fram till var att ur allt elände har det trots allt kommit en hel del positiva saker!

Supergott mellis på en supertisdag!

Idag slängde jag ihop ett nytt mellis åt Selma. Jag använde mig av:

några hallon, ca 10-12 stycken (frysta)
½ banan
turkisk yoghurt

Lägg hallonen i en skål/tallrik och låt tina (i micron)
Blanda i en halv banan och mosa
Ha i turkisk yoghurt efter önskad mängd

Supergott, tyckte Semlan! Och jag ska väl erkänna att jag tjuvade åt mig några skedar! Lika snabbt och enkelt som att öppna en köpeburk men mycket billigare... och godare!

Alkoholintag under graviditet

Så här skriver fobollsfrun Malin Wollin om de senaste forskningsrönen angående alkholintag under graviditet, mycket bra skrivet! Och detta skrev jag igår!

Jag bara undrar!

Varför forskar man ens kring detta huruvida "små" mängder alkohol skadar eller inte skadar barn?! Kan man inte bara acceptera att alkohol är ett gift och inte bör drickas under graviditeter. Läggs det pengar på sån här forskning bara för att man ska kunna ta sig ett glas vin med gott samvete? Är det verkligen så svårt att avstå från alkoholhaltiga drycker under de få månader av sitt liv som man bär på ett barn?! Jag bara undrar...

Personligen skulle jag inte dricka under en graviditet, jag går på linjen att "det jag äter/dricker, äter/dricker också min bebis." Jag skulle aldrig hälla vin i min bebis nappflaska!

Vidare kan man ju fundera på vad som är "liten mängd." Är inte det ganska relativt?!

Selmas önskelista...

...finns nu i en uppdaterad version här!

Ljus

Ikväll brinner många ljus i vårt hem, för alla bortgånga människor men speciellt för lilla Nilwa och alla andra barn som inte får vara här med oss!

Grönt är skönt!

Förresten har jag nämnt att jag gillar grönt?!

;-P