Ensamma hemma

Idag sover Selma borta för första gången i sitt (och våra) liv. Nu var vi redo, kände att det skulle bli skönt att få vara ensamma, att bara få rå om sig själv och varandra. Det var känslan ända tills det kom till kritan och vi packade in oss i bilen och körde den korta biten till mormor - klarar vi det här?! Selma verkade tämligen oberörd över att vi lämnade henne, vinkade så glatt och sa hej då (på sitt språk)...