Vikthysteri

Vikthysteri, vikthysteri, vikthysteri - tack och lov att den finns! Ty annars skulle vi ju inte ha några löpsedlar och ack vad tunna kvällstidningarna skulle vara, kan inte vara lätt att fylla en hel tidning med notiser om det lilla som händer och sker i vår vida värld. Hur skulle vi klara oss utan att få läsa om den senaste dieten som gör större underverk och dessutom på mycket kortare tid, än de 999 som det skrivits om tidigare. Stackars oss som inte skulle ha nån mall att rätta oss efter, inget ouppnåligt att sträva efter. Vad dåligt vi skulle må av att behöva lägga tid och energi på annat. Jag tyckte t ex att det var oerhört intressant att läsa om Paris Hiltons senaste diet bestående av ett (1) russin och två (2) jordnötter, dock föredrar jag nog J.Los två (2) russin och en (1) vindruva!

Skämt å sido, i en diskussionsgrupp på Familjeliv är dagens ämne Vikthysteri. Jag har inte så mycket att säga om den hysterin då jag oftast bläddrar förbi de sidorna i kvällstidningarna. Det blir ju lite vad man gör det till, visst skulle jag behöva gå ner mina mamma-kilo (och helst några till för den delen) men jag kan inte påstå att vikthysterin bekommer mig så till den grad att den påverkar min vardag och mitt leverne. Jag tror inte heller på några mirakelkurer. Jag tror på bra kost och motion.

Det viktigaste är enligt min mening, att man är nöjd med sig själv, såvida vikten inte är dirket ohälsosam så klart. Jag kan inte påstå att jag är nöjd med min nuvarande vikt men jag har insett att så länge jag inte har någon motivation och karaktär att göra något åt den, måste jag acceptera hur jag ser ut. Sen jag fick barn är det så mycket annat i livet som är viktigare än just vad vågen visar. Det finns andra saker som jag prioriterar att lägga min tid på hellre än att gå runt och vara "onöjd" med mig själv. Det är t ex viktigare för mig att förmedla till Selma att hon duger, att hon är älskad för den hon är och att hon är vacker precis som hon är. Jag vill ge henne ett starkt självförtroende och en sund självbild. Första steget är då att se till att man själv kan stå för det man vill förmedla, ty det är svårt att ge någonting som man inte själv innehar...