Bio och grovhångel

Man skulle kunna tro att jag inte gör annat än springer ute och ränner om kvällarna - nu har jag varit på bio igen! Har varit på bio fler gånger (2) denna vecka än vad jag normalt är på ett helt år!

Igår lämnade vi tösen hemma med mormor och begav oss in till staden för att inmundiga ett glas alkoholhaltig dryck på en trevlig pub. Vidare gick färden mot godisaffären för att införskaffa lite onyttig bioproviant och därefter bänkade vi oss i biosalongen för att beskåda den andra filmen om Arn Magnusson och Cecilia Algotsdotter, Arn - Riket vid vägens slut. Vilket mästerverk, man får bara inte missa de här filmerna! Vad jag tjöt, satt och bölade och snorade som bara den. Det fanns liksom ingen hejd på gråten så jag gick och snyftade ända till busshållsplatsen :-)

Nog för att vi satt längst bak i de så kallade "hångelsofforna" men det finns väl gränser för hur mycket man ska behöva stå ut med, namnet till trots. Paret i soffan brevid oss satt och slaskade trut filmen igenom och störde oss med sitt ihärdiga smackande. Jag vet inte vad allmänheten har för syfte med att besöka en biosalong men jag går på bio i första hand för att se på film. Kan man inte bara mysa lite under filmens gång och spara grovhånglet till efteråt?!