...det är min bebis det... och kanske de flesta andra 8-månadersbebisar också för den delen! Selma och jag var ju
som sagt nere på stan i dag och fikade med några mammor och tillhörande bebisar ur föräldragruppen. Vi kunde konstatera ganska snabbt att det inte längre är som för några månader sedan då bebisarna låg sött i famnen, nu för tiden är det mer som att försöka tygla ett otämjt vilddjur! Nästa gång blir det en hemma-hos-fika så att bebisarna kan gå bärsärkargång bäst de vill.
När vi kom hem invigde vi galonbrallorna och gjorde premiär i sandlådan, min stora förtret till trots! Jag HATAR sandlådor, bland det äckligaste jag vet, känns som att barnen leker i en enda stor kattlåda. Det som bar mig mest emot med att skaffa barn var just sandlådor... och magsjuka... Men, men det är väl bara att vänja sig antar jag, kanske preparera med lite handsprit och maskmedel... Nån som vet om kognitiv beteendeterapi funkar på sandlåde-fobi?!
1 kommentar:
Vad fint hon blev i sina regnbrallor.
Skicka en kommentar