Att bli mamma är svårt, man är känslomässigt omtumlad och skakad av att livet förändrats så drastiskt och så fort. Man kanske inte känner igen sig själv, hela tillvaron kan kännas osäker och som en tidsinställd bomb som när som helst kan detonera. Små händelser och förändringar kan skapa stor frustration och förvirring, det kan lätt kännas som ett kaos. Denna känslostorm kan vara svår. Kanske hade man sett fram emot detta som en av de lyckligaste perioderna i sitt liv och känner sig därför besviken och skrämd av sina känslor.
Många nyblivna mammor är rädda för att vara ensamma med sina barn. De litar inte på sig själva eftersom de ännu inte lärt känna barnet och tycker att ansvaret är skrämmande. Att känna sig ledsen och rädd som nybliven mamma är mycket skrämmande. Man har ofta mycket höga krav på sig själv men vet inte vad man ska göra för att det ska bli annorlunda, för att leva upp till kraven.
Man kan skrämmas av de känslor barnet väcker hos en. Barnet kräver en närhet som kan kännas uppslukande, som att allt det man tidigare varit reducerats till en enda sak: att finnas för barnet. På samma gång som man är engagerad och uppslukad kan man vilja krypa under täcket varje gång barnet skriker. Kanske smittas man av barnets känslor i sådan utsträckning att man själv känner sig helt utlämnad.
Det är svårt att vara nybörjare på en uppgift som är så svår och viktig. Innan man lärt känna barnet kan tillvaron kännas som ett gungfly, man inser att man inte förstår vad barnet vill och samtidigt kan man nästan få panik inför tanken att inte kunna tillfredställa dess behov. Det kan kännas som att allt som är svårt och att alla beslut man tar eller inte tar kommer att sätta spår i barnets framtid. Man tycker att man borde veta bättre och vara tryggare för att inte utsätta barnet för sin osäkerhet. Samtidigt kan man inte göra på något annat sätt. Man måste leva här och nu med sitt barn. Barnet behöver inte ett perfekt omhändertagande utan ser det tillräckligt goda just som tillräckligt gott. När man som förälder är mån om sitt barn ger man just det skydd och den trygghet som barnet behöver för att kunna utvecklas på bästa sätt.
Många nyblivna mammor är rädda för att vara ensamma med sina barn. De litar inte på sig själva eftersom de ännu inte lärt känna barnet och tycker att ansvaret är skrämmande. Att känna sig ledsen och rädd som nybliven mamma är mycket skrämmande. Man har ofta mycket höga krav på sig själv men vet inte vad man ska göra för att det ska bli annorlunda, för att leva upp till kraven.
Man kan skrämmas av de känslor barnet väcker hos en. Barnet kräver en närhet som kan kännas uppslukande, som att allt det man tidigare varit reducerats till en enda sak: att finnas för barnet. På samma gång som man är engagerad och uppslukad kan man vilja krypa under täcket varje gång barnet skriker. Kanske smittas man av barnets känslor i sådan utsträckning att man själv känner sig helt utlämnad.
Det är svårt att vara nybörjare på en uppgift som är så svår och viktig. Innan man lärt känna barnet kan tillvaron kännas som ett gungfly, man inser att man inte förstår vad barnet vill och samtidigt kan man nästan få panik inför tanken att inte kunna tillfredställa dess behov. Det kan kännas som att allt som är svårt och att alla beslut man tar eller inte tar kommer att sätta spår i barnets framtid. Man tycker att man borde veta bättre och vara tryggare för att inte utsätta barnet för sin osäkerhet. Samtidigt kan man inte göra på något annat sätt. Man måste leva här och nu med sitt barn. Barnet behöver inte ett perfekt omhändertagande utan ser det tillräckligt goda just som tillräckligt gott. När man som förälder är mån om sitt barn ger man just det skydd och den trygghet som barnet behöver för att kunna utvecklas på bästa sätt.
***
Ovanstående är en sammanfattning jag gjort utav en del av kapitlet "Att vara rädd, osäker eller nedstämd som nybliven mamma" ur boken Att bli mamma av Malin Bergström. Jag läser den just nu och jag tycker den är väldigt bra, den sätter ord på mycket av det jag själv upplevde när jag var sjuk.
Ovanstående är en sammanfattning jag gjort utav en del av kapitlet "Att vara rädd, osäker eller nedstämd som nybliven mamma" ur boken Att bli mamma av Malin Bergström. Jag läser den just nu och jag tycker den är väldigt bra, den sätter ord på mycket av det jag själv upplevde när jag var sjuk.
Jag kommer att skriva mer om hur det kan vara att bli mamma/förälder vid senare tillfällen, inte just nu för då blir inlägget alldeles för långt (ja, jag vet att det redan är det...) Dessutom ska jag sova nu, är så tröööööööööööött...
1 kommentar:
Den låter bra :)
Skicka en kommentar